Vanliga skadedjur i Södra Sverige

Publicerat 2025-02-12

Vanligaste skadedjuren i södra Sverige

Södra Sveriges mildare klimat och tätare bebyggelse gör att vissa skadedjur trivs extra bra där. Skadedjur är djur eller insekter som invaderar våra hem och byggnader, orsakar skador på egendom eller sprider smitta. De vanligaste skadedjuren kan vara allt från små insekter i köket till gnagare på vinden. Nedan följer en översikt av de vanligaste skadedjuren i södra Sverige, vilken påverkan de har och hur man kan bekämpa dem.

Vägglöss (blodtörstiga resenärer)

Beskrivning och påverkan: Vägglöss är ett av de mest ökande skadedjuren i Sverige. De är små, platta insekter som livnär sig på blod från människor. På senare år har vägglöss blivit vanliga i södra Sverige på grund av ökad reseaktivitet – de följer ofta med hem i bagage eller via begagnade möbler. Ett angrepp märks ofta genom kliande bett på kroppen och små blodfläckar på lakanen. Vägglöss kan orsaka både fysisk irritation och psykiskt obehag, eftersom de är svåra att upptäcka och eliminera. De gömmer sig i madrasser, möbler och sprickor under dagen och kommer fram på natten för att äta, vilket gör dem extra svårbekämpade.

Bekämpning: Vägglöss kräver ofta professionell sanering för att utrotas helt, men man kan vidta egna åtgärder vid misstanke om angrepp:

Inspektera sängar, madrassömmar och möbler noggrant om du märker bett eller små blodfläckar.
Tvätta sängkläder, gardiner och kläder i minst 60°C och torktumla varmt – värme dödar vägglöss i alla stadier.
Dammsug madrasser, golvlister och sprickor noga och kasta dammsugarpåsen direkt efter (väl försluten i plastpåse).
Använd speciella madrasskydd som är tätvävda för att stänga inne eventuella vägglöss i madrassen.
Kontakta ett skadedjursföretag (t.ex. Anticimex) tidigt. Professionella saneringsfirmor har effektiva metoder som värmebehandling eller bekämpningsmedel för att bli av med vägglöss.

Råttor och möss (gnagare i hem och trädgård)

Beskrivning och påverkan: Råttor och möss är vanliga skadedjur i både stadsmiljö och på landsbygden, särskilt i södra Sverige där klimatet är gynnsamt och det finns gott om matkällor. Råttor (oftast brunråtta) är större gnagare som kan ta sig in via avlopp, sprickor och öppningar i hus. Möss är mindre men kan klämma sig in genom väldigt små hål (ner till 6–7 mm). Båda gnagararter kan orsaka stor materiell skada. De gnager på elledningar, träkonstruktioner och isolering, vilket kan leda till kortslutningar, bränder eller försvagade byggnadsdelar. Dessutom förorenar de miljön omkring sig med urin och avföring. Råttor och möss sprider sjukdomar och bakterier – till exempel kan de sprida salmonella och andra mag-tarmsmittor via mat de kommer åt. Att höra krafsande ljud i väggar eller på vinden, eller hitta gnagda matförpackningar och små svartbruna spillningshögar, är tydliga tecken på gnagarbesök.

Bekämpning: För att kontrollera råttor och möss krävs en kombination av förebyggande åtgärder och direkta bekämpningsmetoder:

Täta ingångar: Gå igenom huset och täpp till sprickor, hål runt rörgenomföringar och ventilationsöppningar med material som gnagare inte kan ta sig igenom (t.ex. stålull eller metallnät). Även små hål bör åtgärdas, eftersom möss kan ta sig in genom mycket små öppningar.
Håll rent: Se till att inga lättillgängliga matkällor finns för skadedjuren. Förvara mat i täta behållare, städa upp spill och smulor genast och håll sopbehållare täckta och rena. Utomhus bör kompost och soptunnor vara gnagarsäkra.
Fällor och beten: Sätt ut mus- och råttfällor längs med väggar där du misstänker aktivitet. Vanliga slagfällor kan vara effektiva mot möss. Betesstationer med råttgift kan användas mot råttor, men placera dem säkert utom räckhåll för barn och husdjur. Kontrollera och töm fällor regelbundet.
Professionell hjälp: Vid en större infestation är det klokt att kontakta skadedjursbekämpare. De kan lägga ut starkare gift i säkra stationer eller använda moderna elektroniska fällor och spårsystem för att övervaka och minska gnagarpopulationen.
Förebygg utomhus: Håll trädgård och omgivning kring huset i ordning. Ta bort bråte, högar av löv eller skräp där gnagare kan bygga bo. Undvik att ha fågelmat framme som kan locka råttor, eller använd gnagarsäker matstation.

Kackerlackor (oönskade köksgäster)

Beskrivning och påverkan: Kackerlackor är ett av de mest avskydda skadedjuren inomhus. I södra Sverige, liksom i resten av landet, förekommer främst tysk kackerlacka inomhus (en liten ljusbrun art) men även andra arter kan dyka upp via varuleveranser eller resande. Kackerlackor trivs särskilt i kök och badrum där det är varmt och fuktigt, och de gömmer sig gärna under kylar, spisar och i sprickor nära vattenledningar. De är nattaktiva, så ofta märker man dem först när man tänder lampan i köket på natten och ser dem ila iväg. Kackerlackor förökar sig snabbt och kan bilda stora populationer om de inte bekämpas. Deras närvaro anses ohygienisk – de kan sprida sjukdomar (som magsjukevirus och bakterier) genom att förorena mat och köksytor med sina exkrementer och bakterier de bär på. Även deras avfallsprodukter och avlagda skinn kan ge allergiska reaktioner eller astmabesvär hos känsliga personer.

Bekämpning: Att bli av med kackerlackor kräver noggrannhet och uthållighet:

Grundlig städning: Börja med att städa kök och badrum mycket noga. Ta bort matrester, fett och fukt som kan attrahera kackerlackor. Rengör även under och bakom vitvaror.
Förvara mat säkert: Håll all mat, inklusive djurfoder, i slutna kärl så att kackerlackorna inte kommer åt föda. Låt inte disk stå framme för länge och töm soporna regelbundet.
Lokalisera och försegla gömställen: Inspektera sprickor, lister, rörgenomföringar och andra möjliga gömställen. Täta igen springor och håligheter där det går, så minskar du antalet platser de kan gömma sig på.
Bekämpningsmedel: Använd kackerlacksbeten och fällor. Gel-baserade beten är effektiva – kackerlackorna äter av gelen och tar med giftet till gömstället, vilket kan döda även fler individer. Placera ut betena nära deras tillhåll (under diskbänken, bakom spisen, etc.). Klisterfällor kan användas för att övervaka om populationen minskar. Undvik att spreja insektsmedel urskillningslöst, då kackerlackor kan spridas till nya områden eller bli resistenta; använd hellre anpassade produkter enligt instruktion.
Professionell sanering: Vid omfattande problem är det bäst att kontakta professionell saneringshjälp. Saneringsfirmor har tillgång till starkare preparat och vet var de ska appliceras för bästa effekt. Ofta krävs upprepade behandlingar för att helt få bukt med problemet, eftersom kackerlacksägg kan kläckas efter första saneringen.

Myror (små inkräktare i kök och skafferi)

Beskrivning och påverkan: Myror är vanliga i södra Sverige, särskilt svartmyror (svart trädgårdsmyra) som ofta söker sig inomhus på jakt efter mat. Under vår och sommar kan man se långa myrrader i köket eller skafferiet, dragandes på smulor. Myror i huset är främst ett sanitärt problem och ett irritationsmoment – de kan invadera matvaror, speciellt sötsaker, och blir snabbt många om de hittar en bra födokälla. Normalt gör myror ingen direkt skada på byggnaden, men vissa arter (som faraomyror eller gula tuvmyror) kan bosätta sig i väggar eller under golv och bli svåra att bli av med. I södra Sverige är klimatet gynnsamt för fler myrarter och längre aktivitetssäsong. Myrangrepp inne kan därför upplevas oftare eller mer långvarigt där.

Bekämpning: För att hantera myror inomhus behövs både att man blir av med de myror som syns och förebygger att fler kommer in:

Städa bort matspill: Liksom med andra skadedjur är renlighet viktigt. Torka upp spill omedelbart, håll köksytor fria från smulor och rengör bakom spis och skåp där det kan finnas gömda matrester. Förvara socker, honung och andra sötsaker i tättslutande burkar som myrorna inte kan ta sig in i.
Följ myrspåret: Försök spåra var myrorna kommer in. Ofta leder deras processioner till en springa i väggen, genom ett fönster eller under en tröskel. När du hittat ingångsstället kan du täta det med silikON eller tätningslister för att minska myrornas intrångsvägar.
Använd myrbete: Myrdosor eller gelbete är effektiva för att bekämpa myror. Dessa innehåller lockämne blandat med gift som myrorna bär med sig tillbaka till stacken. Placera ut betet nära där du ser myror. Det kan ta någon vecka, men betet kan utplåna hela kolonin om det används rätt.
Naturliga medel: Vissa hushållsknep kan avskräcka myror temporärt – till exempel att strö ut kanel, kaffepulver eller citronsaft längs med myrornas stigar. Dessa dofter kan störa deras spår och hålla dem borta, men effekten är oftast kortvarig.
Professionell hjälp vid svåra fall: Om myrorna återkommer konstant trots åtgärder, eller om det rör sig om svårbekämpade arter som faraomyror inomhus, kan en skadedjurssanerare kontaktas. De kan identifiera arten och använda riktade metoder, samt ge råd om hur man förhindrar framtida problem.

Getingar (sommargäst som kan stickas)

Beskrivning och påverkan: Getingar är ett vanligt sommarproblem i hela Sverige, men i södra Sverige med dess varmare somrar kan getingpopulationerna ibland bli extra stora. De vanliga vanliga getingarna och jordgetingarna bygger bo i eller nära våra hus – under takpannor, i husväggar, uthus eller i marken på tomten. Enstaka getingar på besök vid matbordet utomhus är mest en irritation, men om det finns ett getingbo nära människors bostad kan det utgöra en fara. Getingstick är smärtsamma och kan i värsta fall framkalla allergiska reaktioner eller anafylaktisk chock hos känsliga personer. Även utan allergi kan många stick från en uppretad svärm vara farligt. Under sensommaren blir getingarna ofta mer aggressiva när de söker efter sötsaker och kött, vilket ökar risken för konflikter med människor. Att höra ett surrande bo i väggen eller se många getingar flyga in och ut från ett ställe på huset är tecken på att ett bo finns i närheten.

Bekämpning: När det gäller getingar fokuserar man både på att förebygga att de bygger bo vid huset och att säkert ta bort bo som redan finns:

Förebygg boende: Tidigt på våren börjar drottninggetingar leta plats för nya bon. Kontrollera vind, uthus och takutsprång under våren; om du hittar små, golfbollsstora begynnande getingbon kan du ta bort dem direkt innan kolonin växer.
Ta bort mat som lockar: Håll lock på sopkärl och täck över kompost så att inte söt lukt drar till sig getingar. Undvik att lämna fallfrukt att ruttna i trädgården – det drar till sig getingar och andra insekter. När du äter utomhus, täck över mat och dryck.
Getingfällor: Man kan hänga upp getingfällor (till exempel flaskor med saft eller speciella fällor från handeln) en bit bort från uteplatsen för att avleda och fånga getingar. Detta minskar antalet som stör vid sittplatserna.
Säker borttagning av bo: Om ett getingbo upptäcks på en olämplig plats (t.ex. i väggen nära entrén eller på vinden), bör det tas bort. Mindre bon kan man försiktigt ta ner själv när det är svalt ute (sen kväll eller tidig morgon då getingarna är tröga). Bär skyddskläder med heltäckande plagg, handskar och helst heltäckande skydd för ansiktet. Använd en insektssprej avsedd för getingar och spraya in i boöppningen innan borttagning för att bedöva insekterna. Förslut boet i en plastpåse och släng. Obs: Större bon eller bon på svåråtkomliga platser är det säkrast att låta professionella skadedjurstekniker hantera, eftersom risken för angrepp då är hög.

Silverfisk (fuktkär silverglänsare)

Beskrivning och påverkan: Silverfiskar är små, vinglösa insekter med silvergrå fjäll på kroppen och rör sig karakteristiskt som en fiskliknande slingrande rörelse. De trivs i fuktiga och mörka utrymmen och ses ofta i badrum, källare eller köksskåp. I södra Sverige, där många äldre hus kan ha fuktigare krypgrunder eller källare, kan silverfiskar frodas om inte ventilationen är god. Silverfisken i sig sprider inte sjukdomar och biter inte, så de är främst ett kosmetiskt och hygieniskt problem. Men de kan orsaka viss skada genom att äta på tapetklister, papper, böcker eller tyg som är smutsat med matfläckar. Om man hittar små hål eller gnag på papper samt gulaktiga fläckar och avföringsprickar, kan det vara silverfiskar som varit framme. Deras närvaro kan också indikera fuktproblem i bostaden.

Bekämpning: Silverfiskar är relativt harmlösa jämfört med andra skadedjur, men de flesta vill ändå inte ha dem krypande i badrummet. Så här kan du minska eller bli av med silverfiskar:

Åtgärda fukt: Det viktigaste är att minska fuktigheten i de drabbade utrymmena. Se över ventilationen i badrum och källare – använd badrumsfläkt eller vädra efter dusch. Laga eventuella vattenläckor och se till att huset har god dränering. Torra miljöer är ogästvänliga för silverfiskar.
Noggrann städning: Håll golvbrunnar, hörn och skåp rena från damm, smulor och organiskt material som silverfiskar kan äta. Dammsug regelbundet i springor och längs lister där de gärna gömmer sig på dagen.
Fällor: Placera ut enkla silverfiskfällor. Man kan tejpa fast en hoprullad tidning fuktad med vatten på golvet över natten – på morgonen kan silverfiskarna ha krupit in i den för att söka fukt, och då kan man slänga tidningen. Det finns också klisterfällor specifikt för silverfisk som kan köpas.
Insektsmedel vid behov: Om silverfiskarna blir väldigt många kan man använda ett mildt insektsmedel i sprickor och längs golvlister där de håller till. Boric acid (boraxtillsatser) eller kiselgur (diatoméjord) är huskurer som kan strös ut tunnt i springor – de är ofarliga för människor i små mängder men dödar krypen genom att torka ut dem.
Förebygg: Förvara papper, foton och kläder på torra platser och helst i täta plastlådor om de ligger i källare eller vind. Genom att undvika långvarig hög luftfuktighet undviker du att dra till dig silverfiskar.

Textilskadedjur (klädesmalar och pälsängrar)

Beskrivning och påverkan: Bland skadedjur som angriper textilier är klädesmal och pälsänger de vanligaste. Klädesmalen är en liten gulaktig nattfjäril (mal) vars larver livnär sig på organiska fibrer som ull, silke och päls. Man märker ofta dess framfart genom hål i ylletröjor, filtar eller andra textilier, samt små vita larver eller tomma hudrester i garderoben. Pälsängern å andra sidan är en liten skalbagge (också kallad mattbagge eller carpet beetle på engelska). Det är främst pälsängerns larv – en liten hårig larv som ibland kallas “mal” i folkmun – som gör skada genom att äta på ylle, fjädrar, skinn och ibland bomullstyger. Pälsängerlarver lämnar ofta kvar små tomma ömsade skal som tecken på sin närvaro. Dessa textilskadedjur kan förstöra kläder, möbeltyger, samlingar (som uppstoppade djur eller ullmattor) om de lämnas ostörda. I södra Sverige, där vintrarna är mildare, kan de ibland ha fler livscykler per år inomhus jämfört med kallare klimat, vilket kan göra angrepp mer omfattande över tid.

Bekämpning: För att skydda kläder och textilier mot klädesmal och pälsänger krävs både god förvaring och aktiv bekämpning om de upptäcks:

Noggrann genomgång: Om du misstänker angrepp, gå igenom garderober och lådor. Leta efter larver, fjärilar (malar) eller skalbaggar, samt skador på tyger.
Rengör drabbade textilier: Tvätta angripna och riskutsatta textilier i minst 50–60°C (kontrollera plaggets tvättråd). För ömtåliga plagg som inte tål varm tvätt kan du lägga dem i frysen i några dygn – både mal- och pälsängerägg samt larver dör av kyla under -18°C.
Städa garderoben: Töm utrymmet där skadedjuren upptäckts. Dammsug noggrant alla hörn, sprickor, hyllor och golv där larver kan gömma sig. Torka av ytor med en fuktig trasa. Släng dammsugarpåsen direkt efteråt, utanför hemmet, så inga ägg/larver överlever och sprider sig igen.
Förvaring: Förvara känsliga plagg (ulltröjor, vinterkläder, filtar) i täta påsar eller förvaringslådor under de perioder de inte används. Lägg gärna i cederträbitar eller tussar indränkta med lavendelolja – dofterna kan verka avskräckande för mal och pälsänger.
Fällor och produkter: Det finns klisterfällor med feromoner som lockar till sig klädesmalar. Dessa kan användas som både detektering och bekämpning – om du fångar malar vet du att du har ett problem, och fällorna hjälper att minska antalet hannar så reproduktionen störs. I svåra fall finns även insektssprej för textilskadedjur som kan appliceras i garderober (följ anvisningarna noga, då kläderna inte bör ha direkt kontakt med bekämpningsmedlet).
Lufta och vädra: Häng ut kläder i friska luften en solig dag då och då. Mal och pälsängerlarver trivs inte när textilier störs eller exponeras för ljus och vädring. Att röra om i garderoben ibland kan förhindra att en population ostört växer.

Livsmedelsskadedjur (mjölbaggar och matmott)

Beskrivning och påverkan: Skadedjur hittar ofta sin väg till våra skafferier. De vanligaste livsmedelsskadedjuren i hushåll är olika slags skalbaggar och fjärilar som angriper spannmål och torra matvaror. Mjölbaggar är ett samlingsnamn för små skalbaggar som trivs i mjöl, gryner, pasta och andra torkade livsmedel. Exempel är rismjölbaggen eller sågtandad plattbagge, vilka är små mörka skalbaggar man kan upptäcka krypande i mjölpåsen eller på hyllorna. Matmott (också kallad skafferimal eller indisk mjölmott) är en liten gråbrun fjäril vars larver spinner tunna silkestrådar i mjöl, ris eller müsli. Tecken på angrepp är klumpar i mjölet (sammanvävt av tunna trådar), små vita larver eller puppor i skafferiet, eller vuxna malar som flyger runt köket. Dessa skadedjur förstör maten – ingen vill äta mjöl med baggar i eller flingor med larver – och de kan sprida sig snabbt mellan produkter som står öppna. Södra Sverige har mycket livsmedelsindustrier och import, vilket ibland leder till att sådana skadedjur råkar följa med produkter. I hemmen kan ett angrepp fortgå länge om man inte märker det, då de gömmer sig i förpackningar.

Bekämpning: Åtgärder mot skadedjur i skafferiet kräver att man slänger angripna varor och gör rent, samt vidtar förebyggande steg för framtiden:

Inspektera och släng angripna varor: Gå igenom alla torra livsmedel i skafferiet. Om du hittar insekter eller spår (som larver, puppor eller spindelvävsliknande trådar) i t.ex. mjöl, ris, pasta, nötter, kryddor eller djurfoder, släng dessa förpackningar omedelbart. Förslut dem i en plastpåse direkt så sprids inte krypen när du bär ut dem till soporna.
Grundlig städning av skafferi: Töm hela skafferiet eller skåpet på matvaror. Dammsug hyllor, hörn och springor noga – även mycket små smulor kan innehålla ägg eller larver. Torka sedan alla ytor med varmt såpavatten eller ättiksprit utspädd i vatten för att rengöra bort doftspår. Var särskilt noga i skarvar och längs hyllkanter.
Frys in utsatta varor: Som en extra säkerhetsåtgärd kan man frysa in torra varor i ett par dygn innan man ställer tillbaka dem i skafferiet, särskilt sådant som man misstänker kan ha ägg (t.ex. om man köpt i lösvikt). Frysen dödar ägg och larver som man kanske inte ser.
Förvara mat i täta behållare: Häll över mjöl, gryn, ris, pasta, nötter etc. i burkar eller behållare med tätslutande lock (glas eller hård plast). Då kan eventuella skadedjur inte sprida sig mellan varor, och man ser lätt genom burken om något rör sig inuti.
Feromonfällor för malar: Om du haft problem med mott (fjärilar) kan du placera ut feromonfällor som klisterkartor i skafferiet. Dessa lockar till sig hanarna av matmotten och fångar dem, vilket bryter fortplantningscykeln. Fällorna kan också fungera som en tidig varning om problemet återkommer – ser du nya malar i fällan vet du att du måste inspektera igen.
Håll rent och torka upp spill: Var noga med att inte lämna spillet mjöl eller matvaror i skåp och lådor. Även ett par korn ris under hyllan kan ge föda åt några insekter. Rengör regelbundet i skafferiet och fyll inte på nya varor ovanpå gamla utan att göra rent hyllan emellan.

Träskadeinsekter (husbock och trägnagare)

Beskrivning och påverkan: I södra Sverige finns några av de mest fruktade skadedjuren för trähus: husbock och strimmig trägnagare. Dessa är insekter vars larver lever av trä i byggnader. Husbocken är en skalbagge (dess larv kallas ibland trämask) som främst angriper barrträdsvirke, till exempel det virke som utgör takstolar och bärande delar på vindar. Husbocken förekommer nästan uteslutande i de sydligaste delarna av landet upp till i trakterna av norra Halland och Södermanland, med kända fästen på bland annat Öland och Gotland. Husbockslarven kan leva i träet i många år (5–10 år) och oavbrutet gnaga gångar. Angripet trä blir urholkat som en tvättsvamp, och i värsta fall kan bärande bjälkar försvagas så mycket att hela husets stabilitet hotas. Tecken på husbock är ovala utgångshål i träet, ungefär 6–10 mm breda, samt grovt borrmjöl (trämjöl) som kan falla ner under de drabbade delarna. Strimmig trägnagare (även kallad träbagge eller ibland “möbelmask”) är en annan slags trävborande skalbagge, mindre än husbocken. Dess larver angriper främst äldre, torrare trä som finns i möbler, gamla golv eller takpaneler. Hålen efter strimmig trägnagare är mindre (2–4 mm runda hål) och det fina boredammet liknar talk. Även om strimmig trägnagare inte är lika katastrofal som husbocken, kan den förstöra antika möbler, träföremål och även strukturer över lång tid. Båda dessa insekter gynnas av varmare temperaturer – därför är angrepp vanligare och oftare i södra Sverige där somrarna är varmare och hus kanske inte alltid är lika väl uppvärmda på vintern (larverna trivs i lite högre temperaturer runt +20-30°C och fuktigt trä).

Bekämpning: Träskadeinsekter är svåra att upptäcka tidigt och ännu svårare att bli av med utan fackkunskap. Åtgärder vid och förebyggande av angrepp inkluderar:

Inspektera vinden och träkonstruktioner: Speciellt om du äger ett äldre trähus i södra Sverige bör du med jämna mellanrum titta efter spår av trälarver. Leta efter färskt borrmjöl på vinden, nya hål i synliga bjälkar, eller lyssna efter svagt knaprande ljud varma sommardagar (husbockens larver kan ibland höras om det är riktigt tyst).
Professionell bedömning: Om du misstänker angrepp av husbock eller trägnagare, kontakta en sakkunnig (antingen en skadedjurstekniker eller en erfaren besiktningsman). De kan avgöra om hålen är gamla eller aktiva och vilken art det rör sig om. Ofta tar man prov på borrmjöl eller sätter ut klisterfällor för vuxna skalbaggar för att se om de finns i huset.
Sanering av husbock: Bekämpning av husbock är inget man klarar med vanlig insektssprej – här krävs kraftfulla metoder. En metod är värmebehandling av hela huset eller vinden: huset tätas och upphettas till kanske 55°C i ett dygn, vilket dödar larverna i träet. En annan metod är gasning (fumigering) med en giftig gas, men det används sällan i Sverige. Vanligare är också att pensla eller spruta in träskyddsmedel (insekticid) i de angripna trädelarna; detta kräver att man kommer åt ytan ordentligt och ofta att man borrar hål för att nå längre in. All sådan sanering utförs av specialister med rätt utrustning och tillstånd.
Sanering av trägnagare: Mindre angrepp av strimmig trägnagare i möbler kan man bekämpa genom att lägga möbeln i en fryskammare under någon vecka om möjlighet finns, eller värmebehandla möbeln i en ugn/kammare – detta dödar alla stadier. För byggnadsdelar används liknande metod som mot husbock: behandla träet med speciella bekämpningsmedel. Ibland räcker det att byta ut de värst skadade trädelarna och samtidigt behandla omgivande trä för att förhindra återangrepp.
Förebyggande träskydd: I nyare hus i riskområden väljer man ofta tryckimpregnerat virke eller virke behandlat med träskyddsmedel för takstolar och liknande, så det blir motståndskraftigt mot angrepp. Som husägare kan man se till att hålla vinden ventilerad och inte för varm, eftersom husbock trivs när det är både varmt och lite fuktigt. Håll också koll på att inte ta in gammalt obehandlat timmer eller ved som kan vara smittat, och om du köper antika möbler, kontrollera att de inte har aktiva små hål.

Sammanfattningsvis: Skadedjur är en del av vardagen i södra Sverige, men med kunskap och vaksamhet kan man minska riskerna och skadorna de orsakar. Oavsett om det handlar om små insekter i skafferiet eller större gnagare på vinden är det viktigt att agera snabbt när man upptäcker tecken på skadedjur. Genom att hålla god hygien, täta tillträdesvägar och använda lämpliga bekämpningsmetoder kan man skydda sitt hem. Vid allvarliga angrepp ska man inte tveka att ta hjälp av professionella skadedjursbekämpare. På så sätt kan vi hålla våra hem fria från oönskade gäster och bevara både husets skick och de boendes hälsa och trivsel.