Ormar i Sverige

I den svenska faunan ingår ett intressant urval av ormar, även om antalet arter inte är särskilt stort. De tre arterna som förekommer i landet är huggormen, snoken och hasselsnoken. Dessa arter skiljer sig åt när det gäller utseende, beteende och val av habitat.

Huggorm (Vipera berus)

Huggormen är Sveriges enda giftiga orm och är lätt igenkännlig på det karakteristiska zigzagmönstret längs ryggen. Den finns i olika habitat över hela landet, från skogar till hedmarker. Trots sin giftighet är huggormen vanligtvis skygg och angriper endast om den känner sig hotad. Det är viktigt att vara försiktig i områden där huggormen är vanlig, särskilt under vår och sommar när den är mest aktiv.

Snok (Natrix natrix)

Snoken, även känd som grässnok, är en icke-giftig orm som ofta hittas i närheten av vattenkällor som sjöar, åar och våtmarker. Den är Sveriges längsta orm och kan kännetecknas av de ljusa fläckarna på varje sida av huvudet. Snoken är en skicklig simmare och matar främst på fisk och groddjur. Denna art är ofarlig för människor och tenderar att fly snarare än att konfrontera vid möten.

Hasselsnok (Coronella austriaca)

Hasselsnoken är mindre känd än de andra två arterna och är även den icke-giftig. Den föredrar torra, soliga habitat som lövskogar och buskmarker. Hasselsnoken är mindre och har en mer diskret färgning, ofta med en brun eller gråaktig ton och mörkare fläckar längs ryggen. Denna orm är sällskaplig och matar på små däggdjur och ödlor. Hasselsnoken är skygg och ses sällan, vilket gör den till en av de mer undangömda medlemmarna av Sveriges ormpopulation.

Trots att ormar ofta väcker oro eller rädsla hos människor spelar de en viktig roll i ekosystemet genom att kontrollera populationer av skadedjur och tjäna som byte för andra rovdjur. Det är viktigt att respektera och skydda dessa fascinerande reptiler för att bevara den biologiska mångfalden i Sveriges natur.